På lunchen läste jag dagens
Metro, vilket genererade en stark förbannelse över samtiden som jag skall dela med av mig här.
Först såg jag löpet: "Vandalism på stan efter strömavbrott". Jag började andas snabbare.Sidan 3 slogs upp och efter att raskt ha skummat igenom texten hade jag det viktiga klart för mig.
Ungefär såhär var det tydligen:
Runt halvtiosnåret på söndagsnatten blev det strömavbrott i stora delar av Göteborg, särskilt Hjällbo. Detta utnyttjades av s.k. ungdomsgäng som drog runt i sina områden och krossade fönster till banker och på olika sätt förstörde ålderdomshem, spårvagnar och skolor.
Precis som under Göteborgskravallerna i mitten på juni 2001 satte en liten händelse igång något stort och destruktivt.
Nu finns det inga uppgifter om vilken sorts människor det var, men om de är det minsta lika den samling hormonstinna, prepubertala, pseudovänsterintellektuella och bortskämda skitungar som kallas "Anti-fascistisk aktion" skulle jag inte bli helt förvånad.
Detta AFA, vars medlemmar till vardags går i skola med hyfsade betyg och en någorlunda stor social sfär.
Tillsammans med likartade blir det något helt annat när de slår sina huvuden fulla med förvirrade anarkovänsterideologier ihop.
Under antifascismens flagg går de ibland man ur huse för att på klassiskt fascistiskt manér tysta politiska meningsmotståndare med våld och att genom att krossa skyltfönster symboliskt krossa kapitalismen. Läs
detta blogginlägg för att se hur en sådan tänker, notera även att formuleringarna antyder en bildad och mer än genomsnittligt intelligent individ, vilket naturligtvis går stick i stäv med dess åsikter och reflektioner gällande legitimiteten i att förstöra allmän och privat egendom som någon slags protest mot det onda samhället.
Pengar och myndigheter av alla slag är i deras ögon symbolen för det onda och själviska; egengynnade för en maktelit.
Förmodligen går deras beteende också att förklara, om än inte att ursäkta; min personliga teori är en känslokall, otrygg och ouppskattande uppväxt vilket berövar dem några av de grundläggande behoven som beskrivna i
Maslows behovstrappa.
Detta, i min teori, renderar även en förakt och misstro till det tredje behovet; behov av gemenskap och tillgivenhet, vilket skulle kunna förklara kampen mot det sorts samhälle den övriga, normala, populationen eftersträvar, där tanken att sträva efter ett samhälle där trygghet, samförstånd och samexistens härskar är djupt rotad i sinnet hos lejonparten av befolkningen.
Anarkovänstersyndikalisten är således 2000-talets sanna egoist.
Sedan fick jag syn på ett annat tidens tecken; medias vilja att alltid skuldbelägga myndighet, företag eller konstruktion när människor blir skadade.Igår, söndag den 8 oktober, blev det stor uppståndelse över att en 30-årig kvinna hade hamnat utanför en stockbåt på
Lisebergs Flume-ride, glidit ner för en backe och slutligen fått minst en båt i nacken.
Utan att i
TV4:s nyheter berätta hur hon hade lyckats, gick mest inslaget ut på att minnas sommarens olycka i Bergbanan och att fråga presschefen hur sånt här kan hända, vilken han naturligtvis inte visste eftersom utredningen precis startat och han i vilket fall inte har täckning för att spekulera i möjliga orsaker till händelsen.
In metro veritas, eller nåt; när jag bläddrade i den härliga gratistidningen fick jag läsa hur det egentligen gått till.
Kvinnan hade åkt igenom i princip hela banan och hade kommit fram till den sista backen då hon, tvärtemot alla säkerhetsföreskrifter, pga. panik reser sig upp och tar i ett räcke för att stanna båten.
Alla med lite fysik i bagaget inser det futila i detta försök, så ej kvinnan: emedan hon håller sig fast fortsätter stocken obekymrat sin färd nedåt.
Snart tar även mjölksyran ut sin rätt och hon slår följe.
Detta försöker vissa media få till Lisebergs fel.
Helt ärligt.
Kan man inte följa enkla, självklara säkerhetsföreskrifter får man fan skylla sig själv.
Det är ju som att stämma
Colt för att man blev skottskadad när man spelade
Rysk roulette.
Det naturliga urvalet behövs för mänsklighetens väl!
